tisdag, fortfarande?

ja tyvärr.
jag tänkte sova vid den här tiden.
men nu sitter jag här och ångrar att jag satte mig här.

jag är totalt mörbultat.
rivmärken, blåmärken och svullen i knät.
kan det bli bättre?
njaa.
aflickorna är obesegrade och ska spela slutspel 29mars.
men då ska jag jobba så jag kan inte spela...

även att jag ser nu när jag vågat ta av mig plåstret ser att jag skar bort ganska mycket hud och nagel när jag hackade sallad till middagen, men det hänger liksom kvar eller vad man ska säga.. äckligt är det iaf....

jag känner bara att jag måste sova. men ändå inte.
jag vet inte yrar mest nu förtiden.

och jag vet inte heller vad jag har gjort, ingen middag i morgon.
så nu försvann nervösiteten, men tanke gångarna satte igång.

jag lyckas ju alltid förstöra. varför skulle jag prata med den där idioten jag visste ju att han skulle säga, jag visste att han aldrig skulle kunna hålla sin mun stängd. jävla skit. fan. men nu vet jag att jag ska vara tyst, eller det lärde jag mig förlänge sedan, men nu jävlar ska jag tatag i det här.

börjar veckan på fredag. kommer bli skönt.